UNIKABOXEN tittar tillbaka och försöker förstå kristendomen


	År 0 Du har nu kommit till HISTORIESIDAN Historia med Kristendomen som utgångspunkt och med Medlehavsområdet som bas. Ett försök att visa på hur Jesus ord och gärning påverkat, hur Kristendomen utvecklades och anpassades genom århundradena och varför Kristendomen blev den världsreligion den är idag. HISTORIESIDAN utvecklades snabbt till en mosaik av bilder och länkar, som på sätt och vis ganska bra speglar de omständigheter som ledde fram till den utveckling som den nya religionen fick. Ibland kan det kännas som en slump och ibland kanske till och med slumpen avgjorde. Det viktiga enligt mig är att hålla i sär religionen och de som använder religionen som verktyg för att skapa enhet och ordning. Det blir då lättare att förstå skeenden i samtid som påverkas av händelser och maktbalanser långt innan Jesu födelse och långt innan Kristendomens budskap började spridas. Denna betraktelse kommer förmodligen aldrig att bli klar. Nya rön och egna revideringar kommer hela tiden att påverka utseendet på detta fönster mot förr. Från starten 1998 är detta version 2.0 och det kommer säkert bli fler. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -Jesus - Vem var han egentligen? År 50 Chrestus-anhängarna De Kristna hade fram till apostlamötet i Jerusalem 45-49 ånjutit samma privilegier som Judarna. Judarna tilläts dyrka den ende guden och man fick dispens från statskulten jämte kejsarkulten och behövdemed andra ord inte delta i allmänna offer. Frihet från den Judiska lagen efter apostlamötet blev början till den nya världsreligionen, men ger också utrymme för inre stridigheter och lokala anpassningar som splittrar och försvagar. Flera kristna församlingar bildas inom ramen för den Romerska ordningen. Före 38 fanns det kristna i både Damaskus och Antiokia. Före 49 i Rom och år 50 i Korinth. Enligt den Kristna kyrkans tradition ska aposteln Petrus ha lett kyrkan i Rom tillsammans med Paulus, och båda skall ha lidit martyrdöden under kejsar Neros förföljelse på 60-talet. Huruvida detta var ett straff relaterat till deras Kristna övertygelse, en religion som nu stod på egna ben efter apostlamötet, eller bara ett sätt för den Romerska överhögheten att ge någon skulden för den omfattande brand som vid tiden drabbade Rom, är oklart. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -Kristendomen - En snabbeskrivning -Kristen konst - Från den förbjudna till den expansiva perioden År 200 Förhållandena förändras på 200-talet De kristna anklagas för samröre med Sassaniderna, Perserrikets styrande dynasti vid tiden och fiende till det Romerska Riket. Dispensen från den Romerska lagen tilläts inte längre de Kristna. Präster som vägrade avsäga sig sin tro avrättades, alla som inte deltog i allmänt offer till skyddsgudarna dömdes till döden eller till straffarbete. Tidigare förföljelser mot Kristna beskrivs som polisiära ingipanden för bibehållandet av ordningen. Terrorn mot de Kristna var ett allvarligt politiskt misstag med facit i hand. De Kristna var i allmänhet lojala mot staten. Besluten kom uppifrån och var inte ett resultat av folkets vilja. Det blev inte bara ineffektivt utan gav också upphov till ytterligare intern splittring i en tid då yttre krafter hotade och behovet av intern lojalitet och samling krävdes. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -Sasaniderna - En förklaring -Germanska stammar - Ett Romerskt samlingsbegrepp på olika folkgrupper utanför Det Romerska Riket År 300 Riket hotas Den Romerska kejsaren Konstantin deklarerar år 313 allmän religionsfrihet i riket. Konstantins "omvändelse" var med andra ord mer av politisk karraktär än andlig frälsning och ett beslut fattat för att skapa ordning i de egna leden. Konstantins plötsliga beslut vittnade om samma omtanke för det Romerska Riket som Diocletianus edikt bara tio år tidigare, mot den kristna religionen; till varje pris måste enheten vidmakthållas. 326 invigs Peterskyrkan i Rom och kort därefter 330 inviger den siste kejsaren för hela det Romerska Riket, Theodosius, Konstantinopel, rikets nya huvudstad. 381 gör han Kristendomen till statsreligion och avskaffar samtidigt Konstantins religionsfrihet. Åtgärder införs i riket för att förhindra andra trosinriktningar att utöva sin religion. 395 delar Theodosius riket i två delar mellan sina söner. Den västra delen med Ravenna som huvudstad och den östra delen med Konstantinopel som huvudstad. Hunnernas framfart i de östra delarna av Europa under Attila gav eko och skakade hela det Romerska Riket. Förutom Roms inre stridigheter och problem med lojaliteten hos de alierade, feoderati, kom nu ett nytt hot från Hunnerriket, som växt sig starkt, bland annat genom samverkan med stammar och konstellationer i Östeuropa, alla med ambitionen att påverka maktbalansen i Medelhavsområdet. 376 ansöker Goterna, ledda av Alavivus och Fritigern, påverkade av Attila och Hunnernas framfart i Europa, om tillstånd att få bosätta sig på Romerskt territorium. Kejsaren beviljar ansökan, men maktfullkomliga och korrupta provinsguvernörer missbrukar sin ställning och skapar motsättningar, som så småningom leder till en revolt och det ödesdigra slaget vid Adrianopel, 378. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -Slaget vid Adrianopel 378 -Aëtius - ett porträtt av en Germansk general i Romersk tjänst -Kristna kyrkobyggnader - de första officiella kyrkorna År 400 Slutet på det Romerska Riket och början på något nytt Goterna invaderar vid årsskiftet 406-407 väsentliga delar av det Västromerska Riket i nuvarande Spanien/Portugal och inleder svåra plundringar. 410 plundras Rom av Goter från öst, och för att lätta på trycket mot ett märkbart sårat rike var Kejsaren tvungen att ge tillstånd åt fler folk att slå sig ned på Romersk mark, bland annat Franker och Burgunder. 451 lyckades en gemensam styrka bestående av Aëtius Romerska här understödd av Theoderiks Goter förvisa Attila från Europa. Slaget vid de Katalunska fälten 451 blev inte bara avgörande för Romarrikets fortsatta utveckling utan också en seger för Kristendomen. Påven får en ökad maktställning genom förhållandena efter det Romerska rikets delning. I den östra delen förenade den Bysantinske kejsaren den politiska och kyrkliga makten, caesareopapism, och kyrkan decentraliserades i fyra patriarkat, Konstantinopel, Alexandria, Antiochia och Jerusalem. 476 avsätts den sista Romerske Kejsaren och det Västromerska riket upplöstes. Vid slutet av 400-talet styr Goter och Germanska stammar hela nordvästra Europa. Kristendomen lever vidare och anpassas för de nya målgrupperna genom exempel och bilder där de hedniska berättelserna sammankopplas med det nya. Precis på samma sätt som när Kristenheten skulle vävas samman med kejsarkulten på 300-talet. Överallt byggs kyrkor och kloster i en rasande fart, ända långt upp i regionens allra nordvästligaste områden. Även om Kristendomen anamades av de flesta stammar hindrade inte det plundringståg mot välbärgade kloster, som med tiden mer och mer liknade fästningar med försvarstorn och med munkar som studerade avancerad krigskonst och svärdssmide. Efter Västroms fall år 476 fick Påven ensam ta både det kyrkliga och politiska ansvaret. I en konstitution från år 445 bekräftar kejsar Valentinianus III den Romerske biskopens primat. När Germanfolken Kristnades och det medeltida västerlandet växte fram, var Påven det sammanhållande länken och den moraliska auktoriteten under tider av politisk splittring. Redan under de första århundradena hade den Romerska kyrkan en ledande ställning, och man vände sig till Påven för att få hjälp att avgöra kyrkliga och teologiska tvister. På 400-talet växte kyrkans ställning och behovet av intern stabilitet ökade. Vid första konciliet i Nicaea 325 rådde oenighet mellan synen på Jesus dubbla natur, både människa och Gud. De oppositionella kunde inte acceptera, att Kristus haft samma mänskliga natur som vi. För att skapa ordning beslutades det att Påven skulle vara högst i kyrkans hierarki, över patriarkerna. Påvens ord skulle väga tyngst. Trots detta fortsatte ifrågasättandet och Arkimandriten* Eutyches av Konstantinopel fick statuera ett varnande exempel, när han trots varningar förnekande Jesus mänskliga natur öppet, dömdes han därför till döden som kättare 448, men striden fortsatte och ledde till kyrkomötet i Chalcedon 451, där Påven Leo I hade det avgörande ordet. Resultatet blev att konciliet fastslog att; Kristus har två naturer som "är oskiljaktigt och oupplösligt förbundna utan förvandling eller sammanblandning, en dyofysitism. De som opponerade sig mot beslutet kallades för monofysiter och uteslöts ur Rikskyrkan, men bildade efter hand egna kyrkosamfund; Armeniska apostoliska kyrkan, Etiopisk-ortodoxa kyrkan, Koptisk-ortodoxa kyrkan och Syrisk-ortodoxa kyrkan. Arkimandrit - en hederstitel på män inom kyrkan och klosterväsendet. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -Attila och hotet från Hunnerna -Romerska Rikets upplösning -Theoderik, Theodora och Ravennas storhetstid År 500* En ny ordning växer fram Städer, furstendömen och något som kan liknas vid våra länder växer fram i västra delarna av Eureopa efter det att det Romerska inflytandet och kontrollen succesivt försvagas och tillslut helt uteblir. Silverbibeln, Goternas heliga skrift färdigställs på deras eget språk. Silverbibeln blir ett ovärderligt verktyg i arbetet med att förstå Gotisk språk- och kulturhistoria. 537 står kyrkan Hagia Sofia klar och visar med sitt majstät tydligt att makten och härligheten finns i Konstantinopel. Det blir också början på det nya tusenåriga riket, det Bysantiska Riket, vars sista fäste Konstantinopel håller ut ända till 1453. Först då faller staden för den Osmanska hären och byter namn till Istanbul. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -Hagia Sofia och den nya huvudstaden Konstantinopel -Silverbibeln År 600 En konkurrent dyker upp med anspråk Som ett direkt resultat av Muhammeds förkunnelse och ett svar på den Kristna dominansen dök en ny aktör upp på Medelhavsscenen. Islam och Muhammed predikade monoteism på ett likartat sätt som Jesus och Kristendomen, men på samma sätt som Kristendomen och Jesus predikan snabbt förvandlades till ett verktyg för ledare att tillskansa sig makt och rikedom, förhärligade Muhammeds anhängare och förkunnare ett liv byggt på krigiska dygder. Till en början lokala maktstrider för att skapa en gemensam strategi och administrativ struktur, som senare snabbt övergick i en mobilisering för att erövra hela Medelhavsområdet. Erövringen beskrevs som ett vilkor för att den nya kulten och dess anhängare skulle överleva. Det Östromerska, Bysantiska Riket får se sitt välde krympa drastiskt på bara hundra år. De förlorar snabbt Syrien och hela den viktiga östra Medelhavskusten med kulthuvudstaden Jerusalem. Hela den södra kusten från Egypten i öster till Gibraltar i väst med Cordoba, södra Spanien, går förlorat 711. Konungariket Toledo, ungefär nuvarande Spanien och Portugal, intas och Västgoterna trängs undan eller övertalas att konvertera. Först i Poitiers, mitt emellan Bordeaux och Paris, blir de slagna och tvingas tillbaka över Pyreneerna. I öst går man över floden Indus 712 och har med det kontroll över hela den Arabiska halvön jämte nuvarande Iran, Irak, Afganistan och Pakistan. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -Islam - En konkurrent till Kristendomen dyker upp År 700 Påven blir en världslig ledare med statsprivilegier Genom grundandet av Kyrkostaten år 752 blev Påven även världslig furste men samtidigt länstagare åt Kejsaren. Ett rike, historiskt sett, var något som bestod av flera länder, landskap, provinser, regioner och/eller nationer. Riket var allt det land som löd under samma monark, det vill säga kejsarens eget land och det land som hans underlydande vasaller (länstagare) styrde. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -Karl Martell och Slaget vid Poitiers 732 -Kyrkostaten - Vatikanstaten År 800 Påven kröner Karl den Store Genom att det skapades ett västerländskt kejsardöme under Karl den Store fick Påven en central politisk betydelse. Det var nämligen Påven som krönte den nya kejsaren år 800, vilket fick stor betydelse för den nybildade Kyrkostaten. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -Karl den Stores betydelse för Kyrkan som maktfaktor -Den Europeiska kartan ritas om År 900 Vikingar som kristna korsriddare Mot slutet av 900-talet beger sig de nykristna Danskarna ut på vikingatåg för att erövra England, men det skulle behövas flera generationer för att fullfölja ambitionerna. Vilhelm Erövraren får till slut äran att lägga under sig England efter slaget vid Hastings 1066. Det första Svenska korståget går österut cirka hundra år senare och resulterar bland annat i att nuvarande Finland såsmåningom införlivas i Svearnas Rike. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -Den nordliga missionen och Kristnandet av Sverige -Vilhelm Erövraren År 1000 Behov av ordning i en orolig tid Det dröjde inte länge förrän expansionen i Västerlandet påverkade jämvikten mellan de makter som dominerade Medelhavsområdet: I väster den Germanska Kristenheten, i nordost det Bysantiska Kejsardömet och i söder Islam, från Almohadernas rike i Spanien till Främre Orienten, som såsmåningom erövras av de Turkiska Seldjukerna, vilka vägrade kristna pilgrimer tillträde till det Heliga landet. I reconquistan (återerövandet av landet från Islam) i Spanien kämpade redan på 1000-talet Frankiska och Burgundiska riddare som ansågs sig delta i ett "heligt krig". Samtidigt framhävdes de Kristna värderingarna genom kraven på religiös reform. Gudsfredsrörelsen, som syftade till att dämpa den krigande klassens våldshandlingar inom samhället, tillät i stället att dessa riktades mot de otrogna för att befria Kristi grav. 1099 befriades Jerusalem i det första korståget. Fyra latinska stater upprättades i Österlandet: Kungariket Jerusalem, grevskapen Edessa och Tripolis och furstendömet Antiokia. Försvaret av dessa riken blev huvudsyftet i de följande korstågen, hela åtta stycken. 1244 går Jerusalem definitift förlorat och 1292 förlorar man den sista korsfararstaten Antiokia. Delningen av kyrkan i den östliga, ortodoxa, och den västliga, katolska kyrkan skedde år 1054 vid kyrkomötet i Konstantinopel. Delningen hade redan länge varit ett faktum eftersom det fanns en bitter maktkamp mellan Biskopen i Rom, Påven, och Partiarken i Konstantinopel. Båda ville vara den som var högst och hade mest makt inom kyrkan. Det som utlöste delningen var ett ord i den Niceo-Konstantino-politanska trosbekännelsen. I den västliga kyrkan lade man till ett ord i trosbekännelsen, nämligen ordet Filioque, på svenska och sonen. Detta ansåg den östliga kyrkan vara irrlära och så hade man ett läromässigt skäl att dela kyrkan. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -Korstågen - Krig sanktionerade av Påven -Maktkampen mellan öst och väst och delningen av kyrkan 1054 År 1100 Under medeltiden blev enheten åter en grundläggande princip. Att stå enade mot fienden oavsett om hotet kom från Islam eller reformvänliga kättare. En allt större hårdhet och införandet av ett socialt uteslutningssystem som vände sig mot Judar, fattiga, spetälska och prostituerade var utmärkande för den här tiden i början av 1200-talet. Det fjärde laterankonsiliet 1215 gav en juridisk grund för att utestänga Judar och tvingade dem att bära ett speciellt märke. I början av 1300-talet fördrivs Judarna från kungariket Frankrike. Att kätterska läror uppstår i början av 1000-talet är som en direkt följd av kyrkans framgångar, av den ökade undervisningen, det matriella uppsvinget och behovet av att reformera samhället. De religiösa upprorsrörelserna strävade alla efter en återgång till evangeliets ord, till föreskriften om fattigdom och till apostlarnas anda. Kyrkan som var den rikaste och mäktigaste institutionen i Kristenheten var inte beredd att avsäga sig vare sig makt eller rikedom. Ett exempel på kyrkans makt är Investiturstriden 1075-1122, som förbjuder lekmän att tillsätta biskopar men ger Påven rätt att avsätta kejsaren. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -De Nordiska Korstågen -Katarerna och den Katariska trosuppfattningen i södra Frankrike År 1200 - 1500 De första kättarbålen inträffade i Frankrike och norra Italien omkring år 1000 och förföljelserna kulminerar på 1200-talet med inkvisitionen anförd av Dominikanorden. Förhör och tortyr används för att få misstänkta kättare att erkänna. Kunde man försona sig med kyrkan dömdes man till livstids fängelse om inte, överlämnades man till den världsliga myndigheten och bränndes på bål. Samtidigt som Europa formas och strider om den världsliga och andliga makten pågår som värst mellan den Katolska och den Ortodoxa sidan, hotas ordningen av det Mongoliska riket skapat av Djingis khan år 1206. Det blev år 1279 världshistoriens största sammanhängande imperium som vid sin största utbredning sträckte sig 9700 km och hade en yta på 44 miljoner km². Den beräknade folkmängden var omkring 100 miljoner människor. Imperiet bestod av större delen av Asien och stora delar av Östeuropa och under dess styre skedde ett omvälvande teknologi- och kunskapsutbyte genom långväga handel mellan öst och väst. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -Islam och det Osmanska Riket -Djingis Khan och Mongolväldet År 1500 - 1700 Slutet på drömmarna... om ett totalitärt kristet imperium grusades i samband med Spaniens kapitulation, reformationen och bildandet av sjävständiga Europeiska imperium i mitten av 1500-talet. Det var den växande kritiken mot påvestolens hushållning och särskilt mot renässanspåvarnas slöseri och korruption, som bidrog till 1500-talets reformation, där påven, i protestantisk propaganda, ofta framställdes som antikrist. Ett annat bidrag som påskyndade processen var världsliga monarker, som såg möjligheten att utnyttja reformationens idéer för nationell och personlig vinning. Det blev starten på vår civilisation och början på den industriella revolutionen som med hjälp av en feodal organisation hänsynslöst delade upp världen i två delar. Det är nu de koloniala imperierna växer sig starka genom att deras hårt styrda vasallstater förser Europa med rikedomar. En välorganiserad plundring av naturtillgångar och ett våldsamt utnyttjande av människor och människoliv utanför Europa och medelhavet. Flera faktorer eldar på utvecklingen och underlättar för världsliga ledare att stärka sina imperier, men den interna konkurrensen mellan de Europeiska staterna skapar oro och fiendskap, som leder till många långvariga och resurskrävande krig både på hemmaplan och ute i världen. Fördjupande länkar och viktiga händelser: -Reformationen -Uppsala möte 1593 -30-åriga kriget -Protestanter vs Katoliker År 2014 - Och oron finns kvar - inte mycket har hänt, eller? Fortfarande kämpar religiösa fundamentalister om herraväldet med samma knep som för tvåtusen år sedan. Fortfarande kämpar de som har rikedomen, makten och herraväldet med att hålla den stora massan utanför, fortfarande används de konkurerande världsreligionerna, muslimer mot kristna, som argument för krig, konflikter och anekteringar. Fortfarande kan dessa kultförklaringar samla, ena och mobilisera stora människoskaror och rättfärdiga handlingar som strider mot det ursprungliga budskapet i den kristna och muslimska lagen; du skall icke döda. Det kan med utgångspunkt från detta vara lätt att drömma om en sekulär värld där inget religionsutövande får påverka de mänskliga rättigheterna. Det är dock lätt att en antirörelse skapar motsättningar genom sitt sätt att utmana våra nedärvda traditioner. Humanisterna som bildades 1979 arbetar för att avgränsa politik och religion från varandra och vill genom lagändringar begränsa religioners inflytande i människors liv, bland annat genom att skydda barn från ofrivilliga religiösa ritualer och tvångsanslutning till trossamfund. Förbundet Humanisterna kritiseras bland annat av vetenskapsjournalisten Anders Björnsson, som jämför deras attack på religiösa virrläror med den Katolska kyrkans inkvisition, i en artikel i Expressen tisdagen den 22 april 2014, och även om alla former av förbrytelser i Guds namn förhindras rättfärdigar det inte förbrytelser i någon annans namn. Var och en blir salig på sin tro trots allt och störst av dem alla har nog i alla tider varit Mammon. © Textbearbetning och bilder Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET